Business as usual

Enligt DN gjorde Ferrari en vinst på motsvarande 3,65 miljarder förra året. De sålde 6587 bilar. Wow alltså.

Betraktelse

I dag hände det mig för andra gången under min Stockholmsvistelse att en kassörska uppskattande och tacksamt kommenterade att jag placerade varorna på hennes band med streckkoderna emot mig. Detta har aldrig hänt mig i Göteborg. Oklart vad man kan dra för slutsatser av detta. Är Stockholmare mindre värda än Göteborgare därför att de olikt oss lägger varorna hur som helst i kassan? Eller: Är Stockholmare mindre värda än Göteborgare därför att de inte har lika coola och blaserade kassabiträden som vi? Hm.

Drama

Akt 1.
Scenen: En affär belägen på Götgatan, vilken saluför krimskrams.
Rollerna:
Johan, käck göteborgare.
Expedit, ung kvinnlig stockholmare.

Expediten har ett antal träbitar på disken och hamrar försiktigt ihop den med träpluggar.

Johan: "Vad bygger du?"
Expedit: "Det blir en liten sån här (pekar på en instruktionskartan): En piedestal."
Johan: "Som du ska sitta på sen?"
Expedit: "Nej." (Paus) "Man kan ha en liten kruka på eller så."

Bokcirkeln, god damn it!

Det känns som att bokcirkeln har stagnerat lite tycker jag. Mitt förslag är att alla som inte har lyckats penetrera Ivar ännu helt enkelt ger sig till känna (det är ok, men there will be tjära och fjädrar som överenskommet) och försöker rafsa ihop en ny deadline. Jag befarar att vi är farligt nära att misslyckas med att bli pretto och så kan vi förstås inte ha det.

/Ert J

God Jul!!

Det var en gång en liten gumma som tyckte om att handla saker. Vissa saker handlade hon för sitt eget nöje, andra för att glädja sina nära och kära.

Bredvid henne bodde en gubbe som ägde en affär. Det var till honom gumman kom för att handla. Och det gjorde hon ofta. Därför kunde gubben fortsätta driva sin affär, och i sin tur köpa saker som kom andra och honom själv till glädje. Inte bara små gummor behöver handla, utan gubbar också såklart.

Gumman älskade naturligtvis julen, som var i antågande. Ingen annan tid på året gav henne så många anledningar att köpa saker. Klappar, skinka, julgran, stearinljus, must och änglahår. Allt för att göra julen så magisk som den kan vara.

Även gubben gladde sig. Han såg fram emot att få sätta tänderna i den goda julmaten och längtade efter att på julafton ge bort fina presenter. Och självklart gladde sig gubben förstås också åt alla människor som snart skulle komma till hans affär för att handla, både för att han tjänade pengar på det men också för att det var roligt med kunder som kom tillbaka, år efter år.

Den lilla gumman var en av dem. I alla år hade hon handlat sina julsaker hos gubben. Men en dag råkade gumman få syn på en kultursida i en tidning. Där skrev några arga tanter och farbröder att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Handel, skrev de, var dåligt. Dåligt för själen. Dåligt för de fattiga. Dåligt för planeten. Helst, tyckte de arga tanterna och farbröderna, borde små gummor och gubbar tillverka sina egna julklappar.

Och vår lilla gumma läste och tog åt sig. I år, tänkte hon för sig själv, ska jag inte handla så mycket. Gummans vänner, och hela den lilla staden, började snart tänka likadant.

När så nästan ingen kom för att handla hos gubben med affären fick han stänga. Julmaten och klapparna som han hade sett fram emot fick han titta i stjärnorna efter.

Än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna.

Och hur gick det för gumman? Hon fick en jättetråkig jul. Så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla.

Blä

Anfäkta och anamma! Spola förbi Anders och avnjut KG:s (Sten, Bertil och) Rolf-inspirerade intervjuteknik och den vidrige, vidrige Jens Lapidus.