2008

ok tack o hej 2007 äntligen blir det 2008!

2007 har vart ett rätt så jobbigt år tycker jag, ska bli gött med nytt år, dessutom läste jag att 2008 är stenbockens lyckoår så det känns ju fett nice.

2008 kommer bli fresh& clean tror jag.

2008 kommer bli duellens år, som vanligt.

ja jisses peppen är hög. men nu drar jag till linus, c u l8er hela gänget.

GOTT NYTT ÅR önskar YOA

Gissa låten:

Nu börjar nedräkningen

Ojoj, det känns nästan som man förtjänar mer huvudvärk efter en dag som igår. Jag mår faktiskt rätt bra idag, det var väl promenaden hem i regnet som räddade mig kanske.

Jävligt kul på kings head igår. Jag var ju lite orolig innan att det inte skulle komma så många, men i princip alla var ju där. Nef var ju trevligt men inget speciellt.

Nu är julen över och det är dags att börja tänka på nyår.
Tack för igår, Knege

Gladerlig julhelg!

Jag har redan festat på julöl. Hoppas vi ses på Kelly's snart...

Äntligen framme

Så var man här igen. Har redan rotat fram viskyn som jag gömt undan i bokhyllan. Sweet.
Ang. Nöjesguiden så är det en tjejig tidning. Fast Feist är kanske lite tjejigt, fast i det fallet är tjejigt synonymt med bra vilket det inte är i det första fallet. Hängde ni med?

//L

vild och skild

hur kan det vara tillåtet för magnus uggla att få sjunga live i sin egen reklam och skriva en låt som heter VILD OCH SKILD? det är verkligen inte ok.

nu sitter jag och boris och stavros i klubb höken och chillar vår sista kväll här innan jul och innan jens ska flytta till vår filial i hornstrulls. känner mig ändå rätt så hemma här nu fastän det kanske inte är det ultimata läget........ ähhh, whattafuck. that shit is wack som vi säger i höken.

har lyckats skaffa mig lite julstämning i år vilket jag inte hade över huvudtaget förra året. det var nog bratens fel.

imorgon drar jag till mormor i blekinge men gör min comeback i gbg på juldan och då kör vi kings head, notting, nef, kaffe, öl, linnégatan, järntorget, min familjs ny inköpta bras-dvd, nyår, törley, tacos, födelsedagskalas och annat fett.

holla at ya boy på juldan
god jul önskar YOA

Jag har för mig att Feist - The Reminder kategoriserades som "tjejmusik" i Nöjesguiden. Inkorrekt, men faktiskt jätteroligt.

/Strängen

Hur en tisdag kan se ut i en yngre mans/äldre pojkes liv

Klockan sju ljöd en metallisk röst genom rummet för att anonsera ut att klockan var sju. Dagens många göromål hindrade dock inte den yngre mannen/äldre pojken att vända sida i sängen och somna om. Vid halvtiotiden vaknade jag upp med ett ryck. Gröt, tidtabell, ryggsäck à la 85 liter och snabbt iväg till bankomaten på Churchill Square. Som många kanske redan förstått har jag haft lite strul med pengar det senaste, och det var ICKE(!!) över än. Förvisso fanns det nu pengar, men...
För att kunna betala hyran behövde jag £303 och jag hade även tänkt hinna md att köpa tobak och julklappar. På mig hade jag 63 pence. Nemas tänkte jag, jag har ju femhundra på kontot. Glad ihågen försöker jag ta ut fyra hundra pix, men får ett medelande att begränsningen är 300. Nemas tänker jag, det finns ju bankomater på vägen. Dessutom passade jag på att köpa tobak och julklappar för femtio av mina trehundra pund. Utanför banken där inbetalningen ska ske testar jag en bankomat. Det finns ju som sagt pengar, men...
“You have exited your daily limit”. Vad? Tydligen – vilket är väldigt lågiskt då man tänker på det i efterhand – får man bara ta ut trehundra pund om dagen. Det hade aldrig varit något problem om idioten Linus inte fått för sig att handla tobak och julklappar för pengarna han tog ut, istället för på kortet. I ren panik springer jag North Street up för att leta reda på Barclays (min bank). Där köar jag i 15 minuter och lyckas slutligen ta ut en hundring till. Bra där.
Glad i hågen trallar jag in på NatWest, langar upp pengar samt kontouppgifter. Kassören börjar kanppa på sin dator. Efter fem minuter frågar han mig om jag verkligen är säker på att det är ett NatWest konto. Självklart är jag säker svarar jag och undrar vad han tror om mig egentligen. Jag har la betalt hyra förut. Efter ytterligare tio minuter av knappande blir kassören allt mer svettig och min tidigare så envisa säkerhet allt mer osäker. Då han plockar fram en Sortcode- katalog (fråga mig inte) ljuger kjag smidigt ihop att jag ska försöka ringa kontoinnehavaren och kolla om det verkligen är rätt kod. Fiar enough tänker väl kassören, som antagligen tycker jag är ett riktigt ärkepucko. Sakta men säkert går det upp för mig att det inte alls var en NatWest-bank utan Nation Wide. Bra där.
Till saken hör att den enda Nation Wide-banken jag känner till ligger på andra sidan stan och jag släpar på en 15 kilo tung ryggsäck. Dessutom hade jag tänkt vara ekonomisk och köpa en billig enkelbiljett så jag kan inte på något sätt ta mig dit smidigt. Hela livet rasar samman. I kanske sådär två-tre sekunder. Sen blev jag lånad en bussbiljett.
Jag hatar allt som har med pengar och ekonomi att göra, ska fan skaffa mig en revisor. Har för mig att Elsas pappa är nåt sånt.

See you soon, fagra vänner

Om några timmar lämnar jag det här kaoset för högertrafik, blandare, väggisolering, tandhygien, stor stark 29:-, Masthuggshamnen, Skansberget, Utkiken, folköl, brännvin, pepparkakor, lussebulle och glögg.
Är i Göteborg den 20, Elsa kommer inte förän den 22, så jag har två dagar att slå ihjäl. Någons som vill dansa och slåss?

Årets skivor:

1. Kate Nash - Made of Bricks
2. The National - Boxer
3. The GO Team! - Proof of Youth
4. Feist - The Reminder
5. Arctic Monkeys - Favorite Worst Nightmare

Nu ska jag kamma mig och sen packa.

Love
//L

Jag gjuter vidare på framgångsvågen av publikationer: Hej vad det går undan här nu. Idag tänkte jag säga upp mig hela dan, men kom aldrig mig för riktigt. Mest tänkte jag berätta om en rolig scen som utspelade sig härom dagen på Caves Bossetti, rue des Archives, som dessvärre inte fångades på fotografi. Det hade förmodligen inte hjälpt särskilt mycket heller; kanske att en videosekvens hade kunnat fånga förtvivlan i huvudrollsinnehavarens ögon, men allra helst skulle man nog ha varit där. På nämnda vinbutik är jag lite VIP sedan jag köpte en fashionabel flarra rödtjut till min broder sommelierens 30-årsdag, varför jag numera är välkommen till vinprovningar titt som tätt. Jättetrevligt. Jag har de senaste månaderna haft förmånen att smutta på ett flertal viner i prisklassen svindyrt, allt mellan 5 och 150 euro och en armagnac anno 1918. Hur som helst: I lördags hade turen kommit till champagnens förlovade land. Ett flertal värdar hade installerat sig för att visa vad de hade att komma med. Däribland en 60-årig gentleman som representerade Philipponnat. Bäst som jag stod och drog in aromerna från hans Sublime Rèserve 1996 demi sec gjorde han sig redo för den stora finalen i min degustation genom att öppna en flarra Clos des Goisses 1999. - Och just som korken väste ur mynningen gled flaskan honom ur händerna! En gyllene förening av 52,5 cl pinot noir- och 22,5 cl chardonnaysaft till ett värde av 129 € absorberades av den röda heltäckningsmattan inom loppet av några sekunder. Han såg inte alls glad ut.
Idag föll den första snön.

"det finns något som man verkligen vet: den 25:e smäller det"
- Den döende dandyn

/Strängen

Knullad i röven

av Barclays, Nordea, England, Ryan Air, Sterling, National Express, Brighton&Hove essential travel for our city, The University of Sussex, Lawpack, Sainsbury's, TESCO, Royal Mail, Gud, Världen, Livet, Universum, Allting!

lussekatten

jag gillar ändå att det här med bloggandet går i vågor. ibland är det dött i tre veckor men sen när nån bloggar då bloggar alla. utom felix då, måste säga att du har torskat på att blogga läget i gbg hela hösten (vad hände där??)- jakob och jens har också legat på latsidan men nog om det för nu är det ju jul och allt är förlåtet. dessutom är det någon som har taggat FELIXXX i hökarängens centrum... spännande.

här i klubb höken är det lite väl go stämning, olle är ju här denna helgen och jag bakar, hur sjukt är inte det. på tal om att alkoholkonsumtionen är det enda som är som förr, kan jag meddela att jag igår gjorde en linnés kök och bar a la 2004 och blev dyngfull, spydde utanför en bar och fick åka hem halv tolv......... hur gammal är jag???!!! dödsångest idag, var så bakis imorse att jag inte kunde röra mig.

hade min sista tenta för i år igår, kanske var det därför jag ballade ur. nu tänker jag bara chilla sönder mig över jul och nyår, fy fittan va gött det kommer bli. hade tänkt önska mig headsetet i julklapp men det blev ändrade planer eftersom min mobil gick i två delar i torsdags så nu får det bli en mobil istället.


ja det var väl det jag hade att säga. det är läge att boka ett bord på kingen på juldagen, jag har hetsat olle på att han ska göra det, men jag lägger ut det här också så kanske ni kommer ihåg att hetsa honom också. FETT NICE nu ses vi snart!! det blir ett jävla krök.

glad tredje advent önskar YOA

Paris, den tredje advent

Onekligen på tiden att jag försöker mig på ett litet bidrag här. Jag blev som vanligt svårartat inspirerad av den gode Linus och den här gången kom jag till skott. Paris är förbannat jävla svinkallt. Ingen som bor här på riktigt verkar tycka det - de skrattar när jag klagar och säger att jag kommer ju för fan från Sverige och menar att jag vet inte vad. Det är helt omöjligt att det är kallare hemma. Eller också beror lidandet på den närmast totala frånvaron av långkalsonger i såväl garderob som kommers. Det enda paret jag har hittat var framtagna för att leka i Himalaya med och kostade följaktligen 65 euro. Aj. Min sydafrikanske kollega har köpt dem. Vilket går helt i samklang med att han så sent som förra månaden blev beviljad ett lån på 3000 euro från sin bank och i skrivande stund (alltså med sisådär 10 dagar kvar till löning) har övertrasserat sitt konto med 350 euro. Han kan verkligen ingenting om ekonomi.
Annars är allt ungefär som vanligt här. Hemlängtan är dock ovanligt påtaglig. Jag tror att det har rätt mycket att göra med att precis som i Brighton är de allra flesta här idioter. Om en liten vecka kommer jag. Vilka är hemma över jul? Jag ser gärna världens längsta krogrunda på juldagen. Att överhuvudtaget vara ledig tre dagar i rad ska bli så skönt. Det känns som jag jobbar helt orimligt mycket. Utan att jag egentligen gör det tror jag. Jag är bara fruktansvärt långsam. Varje gång man stänger den här syltan finns det en helt outsinlig mängd jätteviktiga exceldokument att fylla i, rapporer att skriva, fax att fixa, sedlar att räkna, mynt att räkna, mynt utan något egentligt värde att räkna (dumma dumma ett-, två- och femcentare), kassaskåp att räkna, växelkassor att räkna, växellåda att räkna, dricks att räkna, påsar att fylla med pengar och andra påsar att fylla med checkar, beställningar att göra och sen se till att stället är någorlunda redo att slå upp portarna följande dag. Allt det här brukar mina två kollegor fixa på typ en halvtimme. För mig tar det lätt 2 timmar. Obegripligt. Bortsett från det tror jag att jag är en ganska bra chef faktiskt. Både mina underställda och överställda verkar tycka ganska bra om mig. Snart är det hur som helst över. Statsvetenskapen kallar mig i vår. Funderar som bäst på hur jag ska säga upp mig.

/Strängen

Så sitter man här igen, framför datorn och läser gamla blogginlägg. Fy fittan va misserabla vi var. Turligt nog har väl det mesta vänt. Det enda som är som förr är väl alkoholkonsumtionen. Det är inte summan av lasten som är konstant; detär fyllan.
Ändå sitter jag hemma denna min sista helg i Brighton (i år). Försökte mig på att gå ut igår men efter att ha hetsat alla att hänga med till PavTav (The Pavilion Terrace) fegade jag själv ur i sista sekunden, smög iväg och gömde mig i en busskur. Lagom till att jag kom hem fick jag ett SMS av Astrid där det stod: "Mäh, vad hände? var är du?". Jag svarade inte utan kollade in youtube-klipp på "Nattsudd" - ett SVT-program jag är på tok för ung för att ha någon anknytning till men jag inte kan låta bli att känna nostalgiska känslor inför.
Det var som en kortvarig depression slog mig, kanske beroende på att jag är pank men även det faktum att festa med folket häromkring aldrig riktigt är som att festa hemma. Mest för att de flesta är praktidioter. Det finns ingen här som tar hand om mig. Ingen Elsa, ingen Duellen. Förhoppningsvis blir det väl lite bättre i vår. Ut med det gamla och allt det där.
Så tänkte jag passa på att kasta ytterligare en känga med en potpourri av länksamlingar som skulle kunna representera vår inre, såväl som yttre, utveckling. Men den försvann när datorn hängde sig. Det var över hundra länkar. Men det får väl kallas ödets ironi.
Inser ni som jag att vi kan vara några av tidens största poeter? Och ja. Jag har suttit och läst igenom varenda inlägg ikväll. Summan av lasten var det ju...

//L

P.s. Yoa, har du skaffat headset än? d.s.

Färdig!

Så vart man färdig med den här terminen då. Och först ut från tentan för andra gången! Det gick bra tror jag, kan nästan ha varit ett VG, men det är ju inte så noga. Sitter och internettar på skolan lite nu och när jag sticker härifrån om ett tag är det nog för sista gången. Det är nästan garanterat sista gången jag bloggar från England också för den delen.
Jag ser sjukt mycket fram emot att komma hem till Sverige och träffa er alla igen faktiskt men tyvärr så har mina pengar tagit nästan helt slut så jag får nog inte med mig varken julklappar eller sprit hem. Något litet kanske man kan ordna.
Annars är det ju utgång med hela klassen idag och sedan bakfylla och packning i morgon för att gå upp vid halv 6 tiden på fredag. Arlanda klockan 13.30 är jag. Vart ska jag åka sen? Det är ingen ide att ni svarar men ni får gärna ha mobilen på vid 2 tiden på fredag så att jag kan ringa och stämma träff.
Vi ses i övermorgon Yoa och Jens.
Ha det Gött.
Olle

Månfag, Måndag, Måndag

10 december 2007, 14:30
The City of Brighton and Hove, England

Det verkar hända grejer. Jag har flyttat, stockholmarna har flyttat, Olle har lärt mig ladda ner grejer och jag sitter hooked framför piratebay och drägglar över alla grejer jag ska se på. Dessutom har jag instalerat skype (och uppmuntrar er andra att göra det samma) så avståndet till Elsa har krympt lite.
Helgen blev en långhelg utan dess like. I fredags tvigade jag med alla till en efterfest vilken jag var uppmakaren till. Den var alltså inte hemmahos mig utan jag använde min erkända övertalningsförmåga - kom igen då! - och lovade köpa bärs åt alla. Detta visade sig vara ett genidrag. Vi blev kvar där hela lördagen, kolade på Boston Tea Party samt På spåret, käkade den största portionen English breakfast, drack wife beater och drog sen iväg in till stan.
När det började närma sig småtimmarna så insåg jag och Mårten, vilka var de enda som lyckats hålla ihop, att vi inte hade någon aning om hur klockan blivit sex. Vi drog hem till mig och han däckade på soffan med en fläskläpp jag råkade ge honom på dansgolvet. Jag kommer alltid att förknippa Arc med blod. När jag vaknar vid åtta på söndagsmorgonen märker jag att vi nu ligger skaffötters i min säng. Han blev väl lite ensam.

the demon
running into my blood
spreading inside my veins
making me see things in different light
thanks to the wine
I'm building up this new thing
making up a new dream
so that I can put all things right into place

tonight I'm breaking the rules you're making
tonight I'm showing you are all mistaken
tonight tonight tonight
I'll see so that all things get right

//Den döende dandyn