It's a wonderful life
19:26, 2 oktober 2005
Göteborg
Jo, jag vaknade i söndags morse, kunde inte röra huvudet för smärtan. Ölen jag tog till frukost var inte så illa så jag tog en till efterrätt. Så rotade jag igenom garderoben efter kläder och fann min renaste smutsiga skjorta. Och jag raka mig snabbt, kammade igenom håret och stappla ned för trappan för att möta dagen.
Igår natt rökte jag ur mitt huvud med cigaretter och låtarna jag valde. Fast jag tände den första och kolla in en liten grabb svära åt burken han sparkade på.
Sen korsade jag den tomma gatan och kände söndagsdoften av nån som stekte kyckling, och det tog mig tillbaka till nåt jag mist nån gång på något vis.
På söndagsmorgons asfalt, ber till gud att jag var full,
För det är något med söndag,
som lämnar oss ensamma kvar.
Och inget är säkrare än döden,
lika ensamt som ett ljud
av trötta städers trottoarer,
när söndagsmorgonen tränger på.
Här är väl allt sig likt, antar jag. Sen är inte jag den att avgöra huruvida det är något negativt, eller om det rent av är skönt att livet rullar på i sina vanliga hjulspår. Snart är det Parlamentet och det kan man väl skratta lite åt - kanske Robert Gustavsson drägglar och snackar lite dialekt - och i värsta fall får jag väl läsa nån bok eller surfa runt på internet. Men här sitter jag redan.
Förut satt jag ett tag på Kings Head. Katja drar ju till Oslo imorgon och vi (Olle, Maya, Joanna (?) och jag) skulle säga ett sista farväl. För en gångs skull gav ölen inte så mycket mersmak, och det är nog bra. Det kändes lite konstigt att ta en Lucky Strike när solen fortfarande sken... fast omväxling förnöjer. Sägs det.
Nu är jag i akut behov av att göra upp en seriös budget. Brände nämligen lite väl mycket cashilashi på Bokmässan i helgen och det där med jobb och så känns ju inte lika kontinueligt som mina utgifter. För övrigt sprang jag på Max "Maks" Hultgren vid Ordfronts monter. Han var väl som vanligt han med.
Solen har i alla fall gått ned, jag slipper se den förbannade djupgrå himlen och dess olycksbådande framfart över stan. Klockan är snart halv åtta, det är en timme kvar till Parlamentet, jag ska jobba i morgon och rummet är stökigt.
Måste nog gå och städa trots allt.
//Linus
Göteborg
Jo, jag vaknade i söndags morse, kunde inte röra huvudet för smärtan. Ölen jag tog till frukost var inte så illa så jag tog en till efterrätt. Så rotade jag igenom garderoben efter kläder och fann min renaste smutsiga skjorta. Och jag raka mig snabbt, kammade igenom håret och stappla ned för trappan för att möta dagen.
Igår natt rökte jag ur mitt huvud med cigaretter och låtarna jag valde. Fast jag tände den första och kolla in en liten grabb svära åt burken han sparkade på.
Sen korsade jag den tomma gatan och kände söndagsdoften av nån som stekte kyckling, och det tog mig tillbaka till nåt jag mist nån gång på något vis.
På söndagsmorgons asfalt, ber till gud att jag var full,
För det är något med söndag,
som lämnar oss ensamma kvar.
Och inget är säkrare än döden,
lika ensamt som ett ljud
av trötta städers trottoarer,
när söndagsmorgonen tränger på.
Här är väl allt sig likt, antar jag. Sen är inte jag den att avgöra huruvida det är något negativt, eller om det rent av är skönt att livet rullar på i sina vanliga hjulspår. Snart är det Parlamentet och det kan man väl skratta lite åt - kanske Robert Gustavsson drägglar och snackar lite dialekt - och i värsta fall får jag väl läsa nån bok eller surfa runt på internet. Men här sitter jag redan.
Förut satt jag ett tag på Kings Head. Katja drar ju till Oslo imorgon och vi (Olle, Maya, Joanna (?) och jag) skulle säga ett sista farväl. För en gångs skull gav ölen inte så mycket mersmak, och det är nog bra. Det kändes lite konstigt att ta en Lucky Strike när solen fortfarande sken... fast omväxling förnöjer. Sägs det.
Nu är jag i akut behov av att göra upp en seriös budget. Brände nämligen lite väl mycket cashilashi på Bokmässan i helgen och det där med jobb och så känns ju inte lika kontinueligt som mina utgifter. För övrigt sprang jag på Max "Maks" Hultgren vid Ordfronts monter. Han var väl som vanligt han med.
Solen har i alla fall gått ned, jag slipper se den förbannade djupgrå himlen och dess olycksbådande framfart över stan. Klockan är snart halv åtta, det är en timme kvar till Parlamentet, jag ska jobba i morgon och rummet är stökigt.
Måste nog gå och städa trots allt.
//Linus
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home