så nära men ändå så långt borta

15:11, 31 oktober 2005
Göteborg

Sista oktober, vintertid, måndag och eftermiddag. Alltid betyder det nåt. Det blev aldrig Kings Head igår. Fråga mig inte varför, men folk är väl helt enkelt för slöa för att upprätthålla traditionen. För ett ögonblick tänkte jag faktiskt gå dit själv, fast det hade nästan kunnat misstolkats som något annat. Det får i åtminstone bli av innan jag drar till Rom på torsdag – om vår servitris jobbar det vill säga.
Inget Kings Head igår och inget jobb idag. Hade det inte varit för att jag ska spendera veckoslutet i Italien hade jag haft en hel vecka på ett fritis nånstans, men nu fick jag lämna över platsen till någon mer (eller mindre) lyckligt lottad. Och det är ju faktiskt löjligt att gnälla.
Det slog mig att Ted – iPod/toalett-mannens kompis – nämnde en Hemliga Klubben vid Kortedala torg, som troligtvis skulle vara nu på tisdag. Jag har hans nummer men vågar fan inte höra av mig till honom. Någon mer invigd som vet? Skulle hur som helst vara trevligt att inmundiga diverse former av potatisdestillat och jästa maltdrycker tillsammans innan jag far.
(Det låter som om jag kommer vara borta en halv evighet, men räds icke medmänniskor ty jag är tillbaka redan på måndag. Tjohoo!)

Världen ligger framför mina fötter. Jag ska bara dricka upp kaffet först.

Det ljusnar över stan igen,
över krogen, över ångesten
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Nej, det är ingen som har lust.

//Linus

P.s. Kul att höra från dig, Jens d.s.
P.p.s. Faen va vår blogg är ful!!! d.d.s.