Pasolini is me

Jag har med mig en vän ikväll till kingan.

sitter och gör "sätt kärleken på prov" i aftonbladet söndag, det går GRYMT!

Helgen har varit ett ända bakfullt töcken... Fredagens fylleslag kändes hela lördagen och jämväl lite idag.

Blir det så för er också att man inte ser att man tryckt på space förens man börjar skriva på nästa ord här?

Pelle var här idag. Jag spelade mina låtar för honom och han spelade lite gitarr. Det kändes faktiskt väldigt bra.

Var döljer sig en trumslagare som låter som Charlie Watts på speed men när handklappet kommer in dränks virveln?

Tomorrow
Will it really come?
And if it does come
Will I still be Human?
All I ask of you is one thing that you never do

En sak jag har velat ta upp länge:
Har varit mycket diskussion i duellen om ord, ordbajseri etc. Nu är min fråga vad ni tycker om ord som vattnas ur och förlorar sin ursprungliga betydelse. För att ta ett exempel som alla känner till: ganska, ett ord som från början var synonymt med väldigt men nu inte alls har den betydelsen. Ordet som fick mig att tänka över fenomenet var patetisk. Ett ord som kom till mig när jag gick förbi Godiskometen. Detta är verkligen ett ord som används i sammanhang där man sannerligen inte borde bruka det.

Peppen är galet hög, frågan är om det äns krävs kaffe inatt så uppjagad som jag är.

Piazza Cavour, what's my life for?

//Le petit Chavelier