Nä, nu lackar jag!

Nu blommar asfalten! För att recitera Arne Ankas epos ”Ode till ett morgonstånd”:

Varför?

Okej att folk har nya jobb och flickvänner och massa andra balla bollar i luften, men vi har väl ändå en skyldighet inför Joanna. FÖR I HELVETE!! Så jag tar mitt ansvar och redogör härmed hur min helg spenderades. Kolon.
I fredags blev det bärsa. Så vitt jag kunde förstå hade Olle bälgat i sig 5 redan innan klockan åtta. Och så tyckte han det var konstigt att han var seg. Den som bangade ur först, efter att blivit nedröstad en sista gång angående att vidga vyerna och gå till Rotary (vilket enligt säkra källor ska ha varit ett fult men supernajs plejs), var dock jag, som något efter midnatt lämnade gänget på Jakob, Olle, Jens och Hannes, i Thomas och Olas beskydd, för den ack så välförtjänta skönhetssömnen. Jävligt nog vaknade jag bakis som fan. Men vill man hänga med i svängen finns ingen tid för vila. Efter Cinemateket och fotoposer vid Skansenkronan begav jag mig mot Majorna och hem till Aurora. Jag drack rödvin och snackade politik – en kombination som icke är att rekommendera – innan kosan styrdes mot Puster och Woody west. Där klubbade vi ett tag (första gången sen 25 dec. typ) och morgonen efter vaknade jag upp på Kungshöjd.
På söndagen åkte jag ut till Bergsjön för att kolla in en handbollsmatch mellan Nord och Bannér. Den urartade i slagsmål och stämningen var på topp. Jag kastade min hatt i golvet otaliga gånger och tillslut hade vi avslutat matchen med två spelare på plan och två mål mindre än motståndarna. På Kingan satt jag själv och chillade med Dani och Ellen. Plus den fulla tjejen som Ellen efteråt rubricerade som skev. När jag gick hem för att se ”Scrubs” mötte jag Oskar i dörren. Vi pratade i två minuter.

I'll show you the secrets, the sky and the birds
Actions speak louder than words
Stand by me my apprentice
Be brave, clench fists.

//Frankie boy