det ar farsinerande att allt ar pa italienska

20:04, 3 november 2005
Rom, Italien

Jag ar nog bade om i och rund under fotterna nu nar jag satt mig pa ett litet internethak, jag lyckats lokalisera, som anda har hyffsat dragliga priser. Det har slagit mig hur fruktansvart kulturrikt Europa faktiskt ar. Och otroligt vackert. Eller sa lar man sig uppskatta de sma tingen mycket mer nar man spenderat samanlagt 9 timmar pa vag till/pa/pa vag mellen/pa vag fran diverse flygplatser.
Nu har jag vandrat Roms gator sen tretiden (inklusive vatskepaus). Att ga langs Via de Colosseo samtidigt som man bevistar underbara arkitekturskatter, monument fran Emperietiden och en tjej som fatt i sig lite formycket av det goda och bestamt sig for att gora sig av med det bakom hornet pa Forum Romanum, i solnedgang och smog, alltsammans upplyst av kullerta spotlights som fargar sandstenens alabastervita yta. Nar jag star och skonjar detta f.d. politikens mecka, en kulturhistorisk utopi, kan jag inte lata bli att falla en tar over civilisationens storhet. Att manniskan med, i stort sett, bara hander bygt upp en stad likt Rom for att sen bara riva den totalt. Det ar stort.
I en grand i narheten av Fontana di Trevi blir jag medveten om de stampande stegen bakom mig. Nar jag vander mig om mots min blick av en mustachprydd skumruskig figur som tycks forfoljt mig hela vagen. Farsan har flasat mig i nacken och forpestat min annars sa trivsamma tillvaro enda sen vi satte oss i bilen till Landvetter. Men vad ska man gora? Vi tog varsin espresso och gick tilbaka till hotellet.

Manniskor pa hav och manniskor i oknen
och manniskor pa femtonde vaningen
som bloder hemligt
Jag finns dar standigt
De ar delar av mig sjalv

Det finns en irlandsk pub alldeles i narheten av Colosseum. Dit ska jag ga i morgon.
//Linus