"ibland måste man bara försöka"

18:33, 19 november 2005
Göteborg

Alla de där små väsentliga tingen i vardagen, de som fallit på skam det senaste, allt det där man inte tänker på hur mycket man uppskattar – när man vaknar tidigt om morgonen och ser solen stiga över stan, ett glas rödvin med en förtappad men god vän, att irra omkring i vinterkylan en fredagskväll och stöta på en van full av esteter som precis anlänt från Stockholm – allt som egentligen betyder något, jag har äntligen börjat bejaka det igen. Det är sådana slutsatser jag drar när jag läppjar på lördagens första öl, i vardagsrummet med en Kyckling à la Dandy framför TV-apparatens blåa ljus. Jag sitter och väntar på Bert (hälsa Saida att det börjat igen, Jens).
Gårkvällen skulle egentligen spenderas tillsamans med Victor Bodin som var på expressbesök innan han drar vidare till Kapstaden (han hälsar, Jens), men han skulle till BLVRD och Honey

Det går bort, det dansar ut till vänster
Det går bort, det dansar ut till vänster
Det går bort, det dansar ut till vänster
Det går bort, det går bort, det går bort

vilket inte direkt är min kopp te. Så jag drog till Pustervik och Slippery People med Camilla och Josefin istället och hade minst lika roligt där som jag hade hos Felix lite tidigare på kvällen. Där träffade jag Hannah Wadman (och Ölis, Jens). Därefter drog vi hem till mig och kollade på Festmetoden-DVD:n (med Erik Haag, om du undrade var han tagit vägen, Jens).
Idag har jag varit bakis, eftersom jag inte lydde och drack varannan vatten. Det var till och med så illa att jag trodde jag skulle spy mitt under Tillskärarlinjens modeshow på mässan för vidareutbildning som jag av någon anledning hamnade på.
Om ett tag kommer kanske Michael förbi, och senare även Felix. Jag sitter här och är fruktansvärt sugen på vinylkväll med Grappa och existentiella diskussioner med kravatt, brylkräm och ”klassens James Dean” (det blir aldrig någon riktig Dandykväll utan dig, Jens).
Nu tog ölen slut och om en halv timma börjar Bert.

//Den döende dandyn