Ok. Jag ljög om worddukomenten. De finns inte. Men likväl sprudlar jag av glädje av att nu kunna författa alldeles dagsfärska inlägg istället. Och det utan att otäcka bilder av någon som sitter och suckar över en laptop och tänker högt att Duellen är jävligt 90 spökar på näthinnorna. Tack Joanna för ditt inlägg. En efterlängtad vitaliserande kraft i denna vattentrampamde blogg. Jag vill också passa på att ge Linus en eloge för hans språkliga ambitioner. Emellertid heter det letargiska med g. Skulle vara kul att höra något från Vår man i Göteborg. Felix?

Jag föreställer mig att jag numera är kändis i England. Hitills har fem olika brittiska tv-kanaler varit på Frog & Rosbif och gjort inslag om rugbystämningen inför semifinalen ikväll mellan Frankrike och England. Någon har helt felaktigt fått för sig att den ganska bedrövliga pub där jag arbetar skulle vara något slags samlingspunkt för expatrioter och nyanlända supporters. Och apropå det funderar jag på att sluta där. Tankarna väcktes redan vid månadsskiftet då jag erhöll en dricks - vi delar den varje månad - på 50 euro. Alltså någonstans mellan 2 och 3 euro per dag. Men samtidigt vibrerar den Frog & Rosbifska luften, som på något sätt genomsyras av stanken från "The Grease Trap", ett slags primitiv fltertank som sedan urminnes tider har separerat kökets avfallsfett från vattenreturen (inte den med bajs, bara kökets) två våningar under baren och som rensas varje torsdag - anmärkningsvärt ofta av undertecknad, det brukar bli ungefär två halvfulla sopsäckar med grynigt fett som man liksom skrapar av ytan på en någorlunda äcklig brungrumlig vattenansamling - för att "det blir översvämning annars" (det stämmer faktiskt: en gång struntade jag i det och det blev mycket riktigt översvämning). Hur som helst vibrerar den här luften av en ganska påtaglig känsla av att jag snart kommer bli befodrad till en av tre driftansvariga för syltan (har jag sagt att vi har både kackerlackor och råttor?), vilket på en gång skulle skjuta mig längre in i det förhatliga företaget Frog Pubs och innebära en betydande löneförhöjning. Vem som helst skulle kunna ta på min ambivalens.

Nu ska jag gå och köpa en baguette som sedan kommer användas som en ursäkt för att äta en hel del anklevermousse och sedan möta Clara Gronowitz vid St Paul.

Jagskulleviljaskrivastayblackmenjagmåstehittapånågoteget /Johan