Så sitter man här igen, framför datorn och läser gamla blogginlägg. Fy fittan va misserabla vi var. Turligt nog har väl det mesta vänt. Det enda som är som förr är väl alkoholkonsumtionen. Det är inte summan av lasten som är konstant; detär fyllan.
Ändå sitter jag hemma denna min sista helg i Brighton (i år). Försökte mig på att gå ut igår men efter att ha hetsat alla att hänga med till PavTav (The Pavilion Terrace) fegade jag själv ur i sista sekunden, smög iväg och gömde mig i en busskur. Lagom till att jag kom hem fick jag ett SMS av Astrid där det stod: "Mäh, vad hände? var är du?". Jag svarade inte utan kollade in youtube-klipp på "Nattsudd" - ett SVT-program jag är på tok för ung för att ha någon anknytning till men jag inte kan låta bli att känna nostalgiska känslor inför.
Det var som en kortvarig depression slog mig, kanske beroende på att jag är pank men även det faktum att festa med folket häromkring aldrig riktigt är som att festa hemma. Mest för att de flesta är praktidioter. Det finns ingen här som tar hand om mig. Ingen Elsa, ingen Duellen. Förhoppningsvis blir det väl lite bättre i vår. Ut med det gamla och allt det där.
Så tänkte jag passa på att kasta ytterligare en känga med en potpourri av länksamlingar som skulle kunna representera vår inre, såväl som yttre, utveckling. Men den försvann när datorn hängde sig. Det var över hundra länkar. Men det får väl kallas ödets ironi.
Inser ni som jag att vi kan vara några av tidens största poeter? Och ja. Jag har suttit och läst igenom varenda inlägg ikväll. Summan av lasten var det ju...
//L
P.s. Yoa, har du skaffat headset än? d.s.
Ändå sitter jag hemma denna min sista helg i Brighton (i år). Försökte mig på att gå ut igår men efter att ha hetsat alla att hänga med till PavTav (The Pavilion Terrace) fegade jag själv ur i sista sekunden, smög iväg och gömde mig i en busskur. Lagom till att jag kom hem fick jag ett SMS av Astrid där det stod: "Mäh, vad hände? var är du?". Jag svarade inte utan kollade in youtube-klipp på "Nattsudd" - ett SVT-program jag är på tok för ung för att ha någon anknytning till men jag inte kan låta bli att känna nostalgiska känslor inför.
Det var som en kortvarig depression slog mig, kanske beroende på att jag är pank men även det faktum att festa med folket häromkring aldrig riktigt är som att festa hemma. Mest för att de flesta är praktidioter. Det finns ingen här som tar hand om mig. Ingen Elsa, ingen Duellen. Förhoppningsvis blir det väl lite bättre i vår. Ut med det gamla och allt det där.
Så tänkte jag passa på att kasta ytterligare en känga med en potpourri av länksamlingar som skulle kunna representera vår inre, såväl som yttre, utveckling. Men den försvann när datorn hängde sig. Det var över hundra länkar. Men det får väl kallas ödets ironi.
Inser ni som jag att vi kan vara några av tidens största poeter? Och ja. Jag har suttit och läst igenom varenda inlägg ikväll. Summan av lasten var det ju...
//L
P.s. Yoa, har du skaffat headset än? d.s.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home