söndag, januari 06, 2008

Peppen är faktiskt tusan så hög. Jag ser personligen fram emot min revansch på Sverige. Mitt tredagars julbesök måste nämligen ses som ett misslyckande. Det hela började med att min avgång från Paris till Frankfurt var ungefär en och en halv timme sen. Lufthansapersonalen var stressade. Ja, stressade så till den milda grad att de inte hann med att lyncha eller ens skinna mig när jag checkade in TVÅ kollin och åtminstone för 600 kronor övervikt. De avgav betryggande löften om att anslutningarna förstås skulle invänta oss julhungrande nordbor. Men så tusan heller. Tyskarna från Frankfurt gav helt enkelt blanka tusan i oss och tutade och körde som planerat 21:40. 15-20 svenskar härbärgerades på diverse flygplatshotell och fick snällt vänta till 08:40 följande morgon. Jag inbillar mig att det var särskilt smärtsamt för mig. Dels eftersom en betydelsefull andel av min semester blev uppäten, men främst för att jag har lite svårt för tyskar. Om man bad om en öl i hotellbaren fick man en Bitburger och det var nästan som spindelmannenbesmyckade plåster på såren.

Dan före doppardan hann jag med exakt två öl på Kelly's (jag äntrade Kungen säg 23:35, men fick höra av ett nytt ansikte att det var för sent att beställa och tänkte i mitt stilla sinne "och vem fan är du?" och drog med mig fyndet Oskar Andersson till grannkrogen istället).

Jag vaknade glad i hågen på julaftonsmorgon, men redan vid Kalle Anka började jag må illa. Febern kom med Piff & Puff.

Jag tillbringade juldagen i Sahlgrenskas akutmottagnings vänthall. Den första sjuksköterskan som examinerade mig var irriterad och otrevlig för att hon tyckte att det var jättedumt att jag kom in på juldagen med en så trivial åkomma (och negligerade därigenom i min bok min ihärdiga 39-gradiga feber) . Jag förklarade snällt att jag hade haft liknande problem titt som tätt det senaste halvåret, att jag bodde i Paris, att jag skulle bli tvungen att uppsöka privatvård för att få min hälsa närmare utredd, att det skulle kosta en miljon och tillade att jag tyckte hon var väldigt otrevlig. Sen blev hon snäll. Sju timmar senare klämde en läkare lite på mig. Dessvärre hade det mer eller mindre gått över av sig självt då. Den lugnande diagnosen sade att jag nog helt enkelt jobbade lite mycket, sov lite konstigt och åt jättekonstigt plus att jag eventuellt drack lite väl sydeuropeiskt. Sen gick jag hem och lade mig med avgången 07:00 dagen därpå i gott minne.

Hur var den svenska nyårsaftonen? Den totala avsaknaden av rapporter i detta forum tyder lite på att alla har något att gömma, glömma, förneka. Jag arbetade till typ 04:00 och hittade sedan till klubben Tryptique som i ett dekadansens crescendo hade valt stängningstiden 12:00. Sen drack jag Corona för 700 kr.

/Strängen