Jag gjuter vidare på framgångsvågen av publikationer: Hej vad det går undan här nu. Idag tänkte jag säga upp mig hela dan, men kom aldrig mig för riktigt. Mest tänkte jag berätta om en rolig scen som utspelade sig härom dagen på Caves Bossetti, rue des Archives, som dessvärre inte fångades på fotografi. Det hade förmodligen inte hjälpt särskilt mycket heller; kanske att en videosekvens hade kunnat fånga förtvivlan i huvudrollsinnehavarens ögon, men allra helst skulle man nog ha varit där. På nämnda vinbutik är jag lite VIP sedan jag köpte en fashionabel flarra rödtjut till min broder sommelierens 30-årsdag, varför jag numera är välkommen till vinprovningar titt som tätt. Jättetrevligt. Jag har de senaste månaderna haft förmånen att smutta på ett flertal viner i prisklassen svindyrt, allt mellan 5 och 150 euro och en armagnac anno 1918. Hur som helst: I lördags hade turen kommit till champagnens förlovade land. Ett flertal värdar hade installerat sig för att visa vad de hade att komma med. Däribland en 60-årig gentleman som representerade Philipponnat. Bäst som jag stod och drog in aromerna från hans Sublime Rèserve 1996 demi sec gjorde han sig redo för den stora finalen i min degustation genom att öppna en flarra Clos des Goisses 1999. - Och just som korken väste ur mynningen gled flaskan honom ur händerna! En gyllene förening av 52,5 cl pinot noir- och 22,5 cl chardonnaysaft till ett värde av 129 € absorberades av den röda heltäckningsmattan inom loppet av några sekunder. Han såg inte alls glad ut.
Idag föll den första snön.

"det finns något som man verkligen vet: den 25:e smäller det"
- Den döende dandyn

/Strängen