Vardagens treenigheter

21:17, 21 november 2005
Göteborg

På nyheterna pratar de idrott och moms, jag har fått lönespec. från jobbet på Lidingö och huvudnyckeln till Fjällskolan. Vuxenpoängen bara öser in över mig och jag spejar ut över stan, genom fönstret på tredje våningen. Den humanitära biten för dagen avklarade jag med ett SMS (det likna mest ett SOS) och min gamla SYO-konsulent. Jag är skrämmande socialt kompetent. Nästan så skrämmande att folk springer från mig när jag försöker, eeh, umgås.
Jag, och vissa andra i min vänskapskrets, tenderar att spendera lite väl mycket tid med bloggen. Det är faen vanebildande.
Precis som fetaost, Kings Head och barnomsorgen.

Måndag ringer, ge mig styrka att stå.
Valde fel till gymnasiet men det får gå.
Jag kan jobba, jag kan va arbetslös,
marknaden är snål, jag är generös.

Idag är det måndag. Jag har ingen ångest någonstans. Visdom, vinter och vikariat fryser känslorna, likväl som åsikterna, till små, små isbitar att lägga i whiskeyn – den som åker fram fredagkväll – där den smälter i rumstemperaturen och sprider ut sig i blodet, tillsammans med alkoholen, för varje klunk man tar, och när man till slut druckit tillräckligt mycket vågar man äntligen visa vem man egentligen är. Inte undra på att man, i tid eller annan, tar sig en bläcka. Även fast jag funderar på att ta det lugnt ett tag framöver. Snart säger både cashen och levern ifrån. Jag kan smutta på en kaffe och skissa på ett korsord i stället – ibland nöjer man sig med det profana.

Lyftkranarna i hamnen står stilla.

//Linus